Nä, nu får det va nog! Vägra foto-ångest. Har ingen som helst ordning på alla gamla kort. Allt i en enda röra - ett gäng här och ett gäng där och en massa som man inte ens vet var de är. Och visst kommer det ibland vågor av smygande frustration över alla oknäppta foton.. Har väl precis som alla andra hur många bilder som helst på första barnet som spädbarn. Men vad hände sen?? Ingenting, ingenting, och ingenting.
Men nu har jag två möjligeheter: När det gäller röran av alla gamla kort kan jag:
A - Helt enkelt prioritera att ta tag i det. Herre gud, jag har ju all tid i världen nu där jag sitter med min opererade fot i höglägläge.
B - Skita i det. Hur hemskt kan det va? : )
Och där det gäller de oknäppta korten är det ofrånkomligen alternativ B som gäller : ) Där får jag glädja mig åt att jag faktiskt kan drömma mig tillbaka till gamla stunder av lycka. Kladdiga treårskalas, snygg & smal jag, tomten 2005, tvååring som kan själv, mammas 51-årsdag, den där härliga sommaren 1997 å sånt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar