Visar inlägg med etikett Kicki. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kicki. Visa alla inlägg

lördag, maj 7

Så här är det

Läget här hemma i Lucksta:
Nu har jag tagit steg två (sista steget!) på vägen mot att få ordning på fötter, knän och rygg. Förra året opererade jag vänter fot. Och nu har jag tagit höger. Mäster Doktor Ågren snickrade lite här och där på mig. Bland annat är ett ben i foten stelopererat för att rörligheten ska funka normalt och sen har han gjort en förlängning av vadmuskeln. Sen har han joxat lite till i foten så att allt blev så som han ville ha det :)

Nu väntar sex veckor med foten i högläge. Veckor som kommer att ge mig massor i form av förbättrat tålamod, ny energi och nya perspektiv. Lyxigt va?! (Just ju vill jag inte ta upp och babbla om jobbig värk,  irritationen över att ha ett äckligt svettigt skydd på foten, frustrationen över att inte kunna gå och ta mig vart jag vill och sånt). Livet är ju bäst just nu, eller hur! :)

Efter sex veckor får jag börja belasta tassen. Och fram till början av augusti ska jag traska runt med stor, pjäxliknande sak (som ska vara på foten dygnet runt). Och SEN börjar nya livet med glada välmående fötter. Det blir riktigt bra det!

Läget för bästa Sis:
Jag fick frågan om hur läget var för min älskade Sis. Hon kom ju igång och jobbade för fullt efter alla huvudoperationerna under förra året. Men faktum är att de senaste veckorna har det varit lite klurigt igen. Hon har fått besöka sjukhuset i Umeå för att få hjälp med riktigt besvärlig huvudvärk igen. Då har de gått in och reglerat flödet i shuntarna som hon har inopererade. Förhoppningsvis ska det räcka för att värken ska försvinna. Så läget för henne är just nu kortare sjukskrivning igen. Håller tummar att hon är fräching till veckan igen och kan smyga igång och jobba då.

Lördagskram alla fina!!

//Helene


torsdag, januari 13

Superkort: Status Sis

Snygga Sis :)
Sis is back in business :)

Min käraste Sis är verkligen riktigt pågång till det "vanliga livet". Hon har nu börjat jobba 50 procent och livet börjar leka. Vet att hon till och med testat att träna (pump tror jag visst att det var)... Har inte kollat av hur det gick med huvudvärk och träningsvärk efter det. -"Hörru Sis, hur gick det egentligen?"

Allt är inte hundra bra, men i alla fall som natt och dag jämfört med för någon månad sen...

Suvve!
---
För övrigt är det en galet trötter Happy Helene som skriver. Som vill hinna allt kul! Vill så gärna ha 10 dagar i veckan ett tag framöver nu. Och väldigt gärna 30 timmar per dygn.

Spännande saker händer. Visst - det tar kraft, men samtidigt ger såå mycket energi!!

Imorrn är det dags igen. Då ska jag träffa mina härliga kurskamrater och ledare och då blir det en riktig glädjekick igen. Och många nya insikter. "Härligt" är ordet! :)

(Och om den där extra tiden fanns så skulle jag bland annat kika runt mer på alla mysiga bloggar som jag tycker så himla mycket om. Men... det blir inte idag. Snart så. Miss U... <3 )

torsdag, november 11

Samlad och glad

Okej... nu är jag lugn och fin... :) Blev lite freaky-glad förut när jag pratat med Sis. Sista operationen har alltså med största sannolikhet gått som den ska och nu är alltså den gräsliga, lång-lång-långvariga värken borta. Befrielsekänsla är jag ganska säker på. Lycka...

Att kunna somna, vakna och stiga upp utan hysterisk huvudvärk har definitivt inte varit en del av Kicki liv... förrän nu! :)

"Bullen" - vätskan bak på huvudet - vill dock inte riktigt ge med sig, men det är inte riktigt högsta prioritet nu. Nu blir det fortsatt fokus på en huvudvärksfri tid framöver.

Turen hem från sjukhuset i Umeå gick vid ett-tiden idag så jag gissar och hoppas att hon är hemma och myser nu.

Love, Helene

LYCKA! HURRA! YES!!

Måste bara smygblogga ett par rader från jobbet. Vill tala om för alla. Jag är så glad. I hela magen! I hela kroppen!

Kicki mår bra!

Alltså bra!

Inte ont i huvudet. Mår bra!!

Kicki mår bra!!

(Mer info kommer inom kort. Kraaaaam!)


lördag, november 6

Viktigt från Kicki

Phu, har nu fått information om att hon har kommit från IVA till egen sal. Frågan "hur mår du?" är såklart inte den smartaste att fråga en person som precis genomgått en operation där:
  • de gjort en öppning i huvudet och...
  • tagit bort den korta slangen de satt dit förra gången, men som skulle bytas ut mot en ny, och...
  • skurit av en sena för att....
  • få plats med den nya slangen med ventil som skulle sättas dit som...
  • skulle kopplas ihop med en annan slang som är ditopererad sedan förut.
Men vad jag vet är att hon är vaken, men trött och att det gått som det ska. Att hon är öm i operationssåret och att vi får veta mer när hon börjat återhämta sig något.

OBS - här kommer viktig information:
Kicki sa till mig strax för operationen att jag MÅSTE (ja - måste! Och har storasyster sagt "måste" så är det så, eller hur? :) berätta om sköterskorna på sjukhuset!
Vet inte hur jag ska formulera för att det verkligen ska nå fram... Jag behöver nog alla positiva ord som bara går att hitta!

Hon vill i alla fall förmedla till så många människor som möjligt att de är totalt underbara!!

Jag har tidigare nämnt de fantastiska läkarna, men Kicki vill betona att alla hon stött på där på sjukhustet i Umeå är lika otroligt fantastiska personer!

Och hennes glädje och tacksamhet över att "vara i händerna" på sådana människor smittar verkligen av sig. Jag känner mig otroligt lycklig och tacksam över att dessa personer förmedlar sån värme, vänlighet och omtänksamhet. Och jag är riktigt glad att det är så Kicki blir bemött med tanke på att situationen är nog tuff som det är...

Här passar det verkligen att skriva "rätt person på rätt plats". Dom är nog helt enkelt bara bäst! :)

Positiv och lite rastlös

Operationen igår verkar, enligt rapport från sköterska, ha gått som den ska. Skönt!! Har fortfarande inte hört något från Kicki själv än. Räknar med att hon börjar vakna till nu. Vill höra något snart. Vill höra något nu!!

Väntar, väntar...

onsdag, november 3

Operation!

Jaha, "ta vara på vaje ögonblick" eller vad skrev jag? Okej, okej, visst. Jo... jag har nog försökt att täka lite extra på det idag, men det har faktiskt gått "sådär"...

Varför då?

Ja... jag har nån störigt krypande känsla i kroppen.

Irriterad? Nej, egentligen inte.

Allmänt less? Nej, inte det heller.

Arg? Hm... ja, typ.

Ledsen kanske...? (Suck) Mmm...

(Oj, oj, känns inte direkt som att det är påväg att bli något upplyftande inlägg...)

Okej - jag kommer till saken:

Kick har ringt. Efter röntgen och samtal med läkare är det nu bestämt att det blir ännu en ny operation. För vilken gång i ordningen kommer jag inte ihåg just nu. Kanske du vet? Kicki är inte munter. (Nej, till och med hon känner tröstlöshet ibland.) Det absolut sista hon ville var att göra en ny operation! Men doktor R pekade med hela handen och konstaterade: "Så här ska du inte må!"

Så vi griper ett halmstrå här nu. Eller i och för sig kanske inte bara ett litet halmstrå... Jag tror ju ärligt att det är något mycket större...

Ja, för även om jag blir ledsen för att Kicki just nu är väldigt mycket mindre glad är jag faktiskt ändå helt ärligt hoppfull. Lika mycket som jag känt det förut så känner jag det nu - nu är det sista gången och nu kommer det att bli bra!

Men det känns så sjukt frustrerande att man inte kan göra något! Muntra upp henne kan jag inte göra för hon känner mig utan och innan och hon vet att jag också blir låg. Såklart säger jag uppriktigaa, vänliga ord, men så mycket mer kan jag inte bidra med.

Men andlighet ligger mig varmt om hjärtat. Kom igen!! Nu hjälper vi henne på vägen och skickar healing (öum, vet inte riktigt om jag kan det där ;) till henne hela vägen till Umeå! Om inte annat kan vi åtminstone tänka stärkande, kärleksfulla tankar och rikta dem till henne (för det kan jag i alla fall)! Kanske, kanske når de fram och blir det där lilla extra som behövs för att allt ska bli bra...

Tro, hopp och kärlek, va?

tisdag, november 2

Roligt och... mindre roligt

Det roliga:

Har klättrat, vinglat, klurat, balanserat och ålat. Och fikat. Stunden i skogen på Tarzanstigen var lika kul och härlig som sist!

Nu ska här kockas lite (kycklingwok på menyn idag). Sen ska jag iväg och svettas lite. Kroppen - och framför allt själen - mår gott av att jag kommit igång med träningen...

---
Och det mindre roliga:

Hm, ja... Sis är på väg till Umeå igen... Lutar till 99 % åt att det blir ny operation igen. Känns såklart skittråkigt och halvdeppigt, men... Det får det göra en liten, liten stund. Sen flyttar vi fokus. Ser möjligheterna och målet. Och allt vi är tacksamma över. Mer om det får ni höra sedan. Kommer nya rader ikväll eller imorrn.

onsdag, oktober 20

Vibbar till Sis please

Det börjar bli dags för några rader om Sis känner jag...

Vi har ju planerat att allt ska vara bra nu. Men... huvudet gör ont, ont, ont.

Blä!

Men på´t igen!! På fredag väntar ännu en tripp till doktor Ridderheim. Så för hennes del blir det alltså åter en helg i Umeå. Hur det onda ska elimineras är emellertid inte alldeles klart. Planen är dock att Dr. R ska justera inställningen på shunten och sedan ska vi hålla tummar. Ni är med på det va? Mänger av sköna vibbar till min allra käraste Sis önskas...

//Love!

onsdag, september 15

Bye bye bulle

Dags för ett Sis-inlägg nu känner jag.

Som sagt - den sista operationen är gjort nu (ja, sista får det vara - så bestämmer jag!)
Efter det magonda kom en dos med vidrig huvudvärk. Men hon har ju viss rutin på de här ingreppen nu så hon genomled den jobbigaste dagen och vaknade, som sig bör, nästkommande dag och mådde betydligt bättre.

Må bullen bak på huvudet vara ett minne blott...

Många av er känner min syster och vet att hon har talets gåva :) Och ni som inte känner henne vet det nu :) Så på något proffsigt sätt så har hon lyckats snacka sig hem nu! Tanken var att hon skulle mellanlanda några dagar på Sundsvalls sjukhus, men det tyckte hon var riktigt onödligt. Så hon plockade fram en stor portion mod och förklarade vänligt men bestämt att hon verkligen, vekligen ville åka hem då hon i ärlighetens namn inte kunde förstå vitsen med att uppta en sjukhussäng i några dagar, när hon faktiskt har en egen säng hemma. (Ja, typ nåt sånt... :)

Igår kom hon alltså hem och idag har jag faktiskt inte pratat med henne. Jag gissar att det är ett litet snäpp åt rätt håll... (Om du läster här Sis så kan du gärna få kommentera nån rad. Men bara om du orkar och vill. Eller för all del du också mams :)

Hm... vad ska jag säga mer...? Tjaa... Life is good. Love much! Nu kör vi!!

lördag, september 11

Om körsång, magont, bad och kassler...

Goda glada tankar från mitt huvud - splash - ner i bloggen:

  • Inspirationsdagen med företaget bjöd även i år på skitkul överraskning (förra året övade vi dans med Tony Irving :) I år blev det körsång med Gabriel Fors. Men guuu´ va kul det var!! Vilket tryck det blev i lokalen. Och vilka moves vi fick till! :)

  • Sis har hört av sig och börjar känna sig som en människa igen. Operationen verkade även denna gång ha gått bra, men dessvärre fick hon olidligt ont i magen efteråt! Nu får hon antibiotika och det börjar kännas betydligt bättre. Ser rimligtvis ut som att hon får komma hem i början av nästa vecka... (Viktigt då hon bara måååste hem till soffan och TVn för att kolla in när Timrå snörar på sig skridkorna och ska bjuda henne på mästerhockey ;)

  • Har haft mysdag med dottern och vi har premiärbadat på äventyrsbadet i stan. Ååå - hur kul som helst. Lek och bus! I love it!!

  • Har avnjutit makens goda kasslergratäng. Tack Anders.

  • Åsså visar sig vackra, vackra hösten utanför mitt fönster...

//Hoppas att du har en glad och skön lördag.

tisdag, september 7

Kavla upp ärmarna bara!

Jo, jag vet... Det är ett tag sedan jag skrev om käraste syster Sis. Det skulle ha kunnat vara för att allt är bra nu. Frid & fröjd. Men det är inte riktigt så...

Imorgon är det dags igen. Packa väskan och mot Umeå. Bullen is back. Stor utbuktning bak på huvudet, fylld med vätska. Så... näe, det blev inte riktigt bra i alla fall - då efter senaste operationen.

...

Känns som att jag skriver lite uppgivet... Gör jag det? Men nej - såklart inte uppgivet!! Inte alls! Utan kavla upp ärmarna bara. Troligtvis pluppar de in en ny slang i huvudet på torsdag... Och sedan jäklar!!!!

Då jäklar!!!

Sis är grym som vanligt. "Livglädje" säger någon. "Superoptimist" säger någon annan. "Otrolig" har jag också hört... Och vet du - jag håller med. Hon är typ... typ... bara världens bästa Sis! (Fast det hade jag ju visst tjatat om förut :)

"Välja glädje"...

Och livet är gött. Visst...?

(Va f_n är en sugig dag på jobbet...? Inget annat än bara sugig. Ingen katastrof. Möjligtvis bara tråkigt...)

Oj, vad jag svamlar... Blir så ibland.

Men nu ska jag logga ut. Och dra iväg och fånga den här dagen.

"Välja gjädje"...

BIG HUG!!

fredag, augusti 27

Om underbara människor...

Det har blivit lite lite Happyhelene ett tag nu. Alltså glest mellan bloggandet. Livet har lyckats bli fullsmetat med en massa annat som fyller dagarna från morgon till kväll. Eller till och med natt...

Men happy är jag i alla fall. Mest. Inte precis hela tiden, men i största allmänhet.

Besöker således inte mina fina bloggvänner så särskilt regelbundet just nu heller. Men jag kommer snart och hälsar snart på. Promise! :) Saknar er liksom.

Tänkte egentligen inte blogga nåt just nu heller. Bara tala om att jag inte har gått i ide. Har massor som brottas innanför pannbenet som vill pluppa ut i form av ord och meningar här. Men det får komma lite senare. En annan dag.
Sis:
Tänke också bara få hinta att my lovely, wonderful, gorgeous Sis mår hyfsat bra. Men alltså inte riktigt hundra... Dumbullen bak på huvudet börjar smyga fram igen och det känns väl inte sådär toppen direkt, men just nu är det läge "avvakta". Blir den fortsatt större kan (phu - suck) ytterligare en operation bli aktuell... Doktor Ridderheim ger nytt utlåtande till veckan.


Doktor Ridderheim ja, han ska ha största säcken med guldstjärnor tycker jag!!! Om inte han funnits med i bilden och varit den som främt varit hennes doktor under den här tiden, vet jag inte om Kicki haft riktigt samma harmoniska känsla i kroppen. Hon talar bara gott om honom och försöker på olika sätt få mig (och andra) att förstå hur otroligt bra han är. Man kan ju såklart inte fatta helt och hållet eftersom man inte befinner sig i hennes kläder. Men jag kan säga följande.

Att vara:
  • rak
  • ärlig
  • tydlig
  • omtänksam
  • kunnig
  • proffsig men lättsam
är några av de bästa egenskaper man kan ha som läkare. Och det har doktor Ridderheim!! Du är bäst mannen!!

Sedan vet jag att Kicki också händelsevis är den mest optimala patienten! :)
99,9 % positiv ger nog den kick som en läkare kan behöva för att prestera optimalt. Du nog bara bäst du också bruden!! :)


//Kram hela världen! :)

lördag, juli 31

Kaffe blev grillspett

Landade efter semestern igår på ett riktigt trevligt sätt. Mamma, pappa, Syrran och Johan kom förbi. Det var tänkt på en kopp kaffe först, men... det blev grillmiddag och vin ute på vår altan! :) Hemma i Sundsvall/Lucksta har vädergudarna varit med oss så vi kunde sitta ute i härligt sommarväder. Inte strålande sol, men riktigt skönt.

Och till er som funderar hur läget är med Kicki nu så...

Ja, hon kom hem från sjukhuset förra torsdagen och det går bara stadigt framåt. Jag lovar - hon ser jättefräsch ut och är riktigt pigg! Vet att det är många som har sagt det och jag tycker likadant: hon är skitsnygg i sitt korta hår!

Känns bara helt stålande.

---

Nu har vi en helt ny lördag framför oss. Mmmm... Just nu siktar jag in mig på en god kopp kaffe och lite kramar med kiden i soffan. Kram till dig också!! <3

fredag, juli 23

Helene är happy!

Jag är glad...

... för att:

  • Kicki kom hem igår och hon är rejält på bättringsvägen!!! Fjärde operationen verkar ha gjort det den skulle. Måste få tacka. Tack alla fantastiska läkare och sköterskor! Javisst - de gör ju sitt jobb som alla andra... men - ändå inte alls som alla andra! Det är ju ytterst speciellt att hjälpa människor så som de gör...
  • Jag fått vara med och uppleva en magiskt vacker dag på sjön idag. Tänkte att jag borde haft en riktigt bra kamera med mig... Men sedan tänkte jag att det var nog lika bra att jag inte hade det. När jag blickade ut över sjön kändes det som att det måste vara omöjlig att fånga den vackra svenska naturen på bild... Det måste nog helt enkelt upplevas. Osannolikt vackert.
  • Jag har fått mitt liv förlängt med massor idag. Många, många skratt blev det under vår sagolika båttur! Tack vare glada, lättsamma, humoristiska vänner...
  • Kommer hem nu och tittar på våra barn som sitter och strålar när det kvällsfikar. Allt roligt de gjort under dagen bara bubblar ur dem. De ser lyckliga ut. Det känns skönt.... (Vill bara säga att annars är syskonbråk rätt så vanliga här hemma :P)
  • Barnens underbara farmor skjutsar och barnvaktar. Som vanligt - helt utan några som helst bekymmer. Hon är en guldklimp!
Ler. Mår bra. Är happy.

Sov sött mina vänner!! Kram!

onsdag, juli 21

Framsteg som värmer

Pratade med Kicki idag. Ont såklart, men stora framsteg på så kort tid. Hon lyckades ta sig in i dushen och gick sedan även in i lunchrummet för att äta. Lite uppe på benen alltså! :) :)

Finns en hel del fighters här i världen har jag märkt. Hon är helt klart en av dem... Varm i hjärtat blir man.

Bjuder gärna på lite läkande energi. Här kommer det Sis:



måndag, juli 19

Det är klart!

Tidigast måndag eftermiddag men eventuellt under tisdagen blir det operation för Kicki. Så lät det igår. Men gissa??! Nu är det gjort. Klart! Fixat! Och uppvakning pågår.

De enda ord jag ville höra fick jag höra:

"Allt har gå bra, precis som det skulle!"

Wow. Phu. Pust. Yes!! Nu - är - det - klart!!

Fjärde gången gillt - har du hört talas om det?

Nu har du det :)

Är helt slut i kroppen på något sätt. Tror att det kanske heter "lättnad". Och är samtidigt skitglad. Men för matt för att orka sprudla. Just nu alltså mer lättad än lycklig... Men det känns skönt.

Va grym hon är min Sis. Hon fixar faktiskt allt <3

 (Du såg vad jag skrev, va? "Allt har gå bra, precis som det skulle!" :)

söndag, juli 18

Lyckliga Kicki att hon är den hon är

Tur och retur till Umeå med mamma idag. Kul med fika, skratt och surr också. Man hinner avhandla en hel del ämnen på nästan sju timmar i bil. Som till exempel fartdårar, andar, barn, jobb, sjukdom och musik.

Vi fick en kanondag med Kicki. En skön dag med en hel del sol. Sakta prommenad på stan. Pizzabuffé och gofika. Och som vanligt när vi tre umgås: massor av tok, tönt och skratt! :)

Ja, och Kicki är riktigt redo för den kommande operationen. Den vätskefyllda bulan bak på huvudet är riktigt stor nu och det kommer att bli en enorm befrielse att bli av med den. Och nu är det ju sååå nära. Imorgon eftermiddag eller på tisdag blir det.

- Du är så positiv Kicki, säger sköterskan lyckligt.

Kicki svarar: - Eeh, ja...? Jag ska väl vara det också... (Eller något liknande.)

Och jag tänker säga det igen, men så är det faktiskt: Hon är seriöst positiv!

Det är ju så många som har det så mycket värre. Så säger Kicki jämt. Och det är ju så klart sant. Inte för att det hennes situation direkt blir bättre eller enklare för det, men det är nog lättare att behålla den positiva känslan när man hela tiden observerar dem som har det värre...

Men nu har jag förstått att det finns människor som inte alls har samma inställning till sin situation som Kicki har. Måste få utveckla det här i ett något längre resonemang. Fortsättning på länken här:

lördag, juli 17

Dagsutflykt till Umeå

Tjohoo!

Imorgon ringer väckarn klockan 6. Då hämtar jag mams sen drar vi upp till Sis i Umeå! Världens bästa mysdag ska vi ha!!

54 mil tur och retur tror jag det blir, va...?

Men det är det helt klart värt!!

:)

fredag, juli 16

Ny operation sedan solsken...

Dagens rond sa: ny operation. Nu ska hålet med läckande vätska i huvudet stäppas till. Öppna nacken och fram till lillhjärnan. Laga.

Jobbigt? Ja, såklart. Men Kicki som först kände "neeej - ingen till operation nu!" har fokust inställt på måndagens eller tisdagens ingrepp. "Kör!"

------

Efter regn kommer solsken.

Efter regn kommer solsken.

Efter regn kommer solsken.

Läser och hör det överallt nu: efter regn kommer solsken. Eller soluppgång som jag läste i en härlig blogg  igår...

Kan låta fånigt hurtig. Liksom "tjoho lilla vän, efter regn kommer solsken!" Eller "Inte deppa lilla vän för efter regn kommer solskeeen", med gäll röst och störigt flin.

Fast det känns inte klämcheckt och störigt just nu. Just nu känns det helt j_a sant!!

Men för det är ju så? Eller hur!??

Sugiga saker händer. I allas liv. Nån gång. Mer eller mindre. Det hör ju till. Fast det är lite olika jobbiga saker för olika människor. För mig är det väl lite mindre jobbiga saker. För Sis lite mer...

Men det är ju fasen så att...

...efter regn kommer ju solsken!!

Längtar...