Är du ett MODIG-lejon? :)

Ninna hade en härlig tanke kring förra inlägget. Mod kopplat till modelejon... :) Det där kanske är ett modelejon på bilden nedanför... Eller förresten - ett MODIGLEJON kanske - jaa! Härligt, haha... Jag gillar att nya ord och där har vi ju ett. Jag tycker att vi är MODIG-lejon från och med nu! Våga göra det där lilla extra som vi innerst inne vill...

Kanske ta ett litet dansteg ute på stan bara för att jag känner mig så glad. Att säga ifrån till den där personen som jag känner mig så liten inför. Våga bjuda på extra leenden åt alla håll och kanter. Att våga ringa ett speciellt samtal eller ställa den där frågan som kändes så pinsam... Vad som helst som jag innerst inne vill och som kommer att få mig att växa en aning och efteråt må lite bättre. Bjuda på en oväntad komplimang till nån suris till exempel... :) Eller kanske helt enkelt sätta ner foten och ta första steget mot den där drömmen som du har - att våga satsa och agera - nu...
 
Du har säker många fler kanonbra förslag. Om du vill får du dela med dig. Men framför allt - se till att GÖRA dina modiga saker idag...
 
(Ja, jag känner nog hellre för att vara modiglejon än modelejon om jag får välja... :)

Kramkram,
 
//H

Klurar på det här med mod...

If you listen to your fears,

you will die never knowing what a great person you might have been.

(Robert H. Schuller)

Kan det vara så att det kan vara värt att jobba lite extra på det här med mod...? Lite måndagsfilosoferande från mig bara...

Hur gör du för att bli lite modigare?

//Helene

Idag är det dags! Ditt första steg...

Jag gissar att det finns något du skulle vilja göra... Något du går och tänkt på. Kanske tänker du på det ofta, kanske någon gång då och då. Det kan vara så att det är en hemlig dröm du gått och haft riktigt länge. ”Jag önskar att jag kunde...”, så kan tankarna ha rört sig.

Det kan faktiskt också vara så att du inte spontant kan plocka fram någon specifik önskan. Och att du säger till dig själv ”Men jag vet inte vad jag vill”. Ta några minuter extra då. Kanske under en promenad, i bilen eller i duschen och börja fundera över vad som gör dig glad. Sånt som ger dig den där extra skjutsen av energi i kroppen. Den som får dig att vilja göra det redan nuuu. Ta den känslan och och önska dig något utifrån den... Mår du som en prinsessa av att sitta och skriva (som jag :) så kanske du ska formulera en önskan eller dröm kring skrivande. Vad får dig att må bäst...?

Du kan kanske också tänka dig tillbaka i tiden, till när du var liten. Vad tyckte du mest av allt om att göra när du var sex, sju åtta år nånting...? Vad gav dig den där speciella känslan av att tid och rum försvann och du bara kände dig så glad? Kanske hittar du ledtrådar där till vad det är du innerst inne vill...

Du behöver inte berätta för mig (men om du vill så får du :) men det viktigaste är att du vet det själv. Och nu - skriv ner din önskan vet ja! Plocka fram en skrivbok eller bara en liten papperslapp och skriv ner. Formulera din önskan, ditt mål i nutid. (Till exempel ”Jag är en utbildad sjuksköterska och känner glädje varje dag över att hjälpa andra”.) Kliv in i känslan av att du är där just nu, i ditt önskade läge. Hur ser det ut omkring dig? Finns det andra människor där? Vilka dofter känner du? Vilken känsla har du i kroppen?

Lägg skrivboken på ett bra ställe och plocka fram den då och då och kika på din önskan. Och för all del – passa gärna på att fylla boken med fler drömmar och önskningar och andra sköna ord som du blir glad av. Har du skrivit på en lapp så stoppa den på nåt ställe som är bra för dig. I en byrålåda, i plånboken eller kanske i en ask – eller äh, inte vet jag – det ställe där du känner att du helst vill ha den så klart :)

Nu, sista steget. Vad kan du göra idag för att komma en första lilla bit på väg mot din önskan eller dröm. Vad kan du göra, läsa, fråga eller leta? (Hoppa över att fundera över hinder och vad som inte går - tänk möjligheter! :) Fundera ut det första lilla steg du behöver ta för att börja din väg mot målet. Du behöver inte alls ta något megakliv, utan ett mjukt skönt fotsteg fram.

Det är fullt möjligt att nå toppen på berget, eller hur. Om man går i sin egen takt, med sina egna steg. Du behöver ju inte alls hoppa jämfota uppöver. Inte heller springa som Usain Bolt. Risken finns att det blir svårt att klara färden ända upp i så fall...

Ta nu ditt första steg här och nu och snegla gärna upp mot toppen och känn känslan och förväntan och glädje... Utan att börja vandra finns risken att du blir kvar vid foten av berget. Ofta väntar man kanske på att få skjuts av någon eller kanske hoppas man till och med på att bli buren... Men resan blir så mycket mer inspirerande om du känner att det är du själv som medvetet fixar det här - du skapar din egen verkliget. Kom igen - börja promenaden nu. Jag tror på dig till hundra procent oavsett vad din önskan är! Innan du vet ordet av har du bestigit ditt berg...

Kram och trevlig resa! :)

//Helene

Dags att drömma...

We are most alive when we are chasing our dreams.

Hm... vem vill inte leva maximalt...?
Tänk dig liksom: "Jag - i full blom!"
Har du någon dröm att nå...?
Våga drömma... Känns bra...
Drömma stort.
Mäktigt. Levande...

Så här skulle man också kunna säga :

The power of a dream...

Eller så här: 

Survive or succeed... 

Och man kan sjunga vackert om det också. Som Celine:

The power of the dream...

Så här är det

Läget här hemma i Lucksta:

Nu har jag tagit steg två (sista steget!) på vägen mot att få ordning på fötter, knän och rygg. Förra året opererade jag vänter fot. Och nu har jag tagit höger. Mäster Doktor Ågren snickrade lite här och där på mig. Bland annat är ett ben i foten stelopererat för att rörligheten ska funka normalt och sen har han gjort en förlängning av vadmuskeln. Sen har han joxat lite till i foten så att allt blev så som han ville ha det :)

Nu väntar sex veckor med foten i högläge. Veckor som kommer att ge mig massor i form av förbättrat tålamod, ny energi och nya perspektiv. Lyxigt va?! (Just ju vill jag inte ta upp och babbla om jobbig värk,  irritationen över att ha ett äckligt svettigt skydd på foten, frustrationen över att inte kunna gå och ta mig vart jag vill och sånt). Livet är ju bäst just nu, eller hur! :)

Efter sex veckor får jag börja belasta tassen. Och fram till början av augusti ska jag traska runt med stor, pjäxliknande sak (som ska vara på foten dygnet runt). Och SEN börjar nya livet med glada välmående fötter. Det blir riktigt bra det!

Läget för bästa Sis:

Jag fick frågan om hur läget var för min älskade Sis. Hon kom ju igång och jobbade för fullt efter alla huvudoperationerna under förra året. Men faktum är att de senaste veckorna har det varit lite klurigt igen. Hon har fått besöka sjukhuset i Umeå för att få hjälp med riktigt besvärlig huvudvärk igen. Då har de gått in och reglerat flödet i shuntarna som hon har inopererade. Förhoppningsvis ska det räcka för att värken ska försvinna. Så läget för henne är just nu kortare sjukskrivning igen. Håller tummar att hon är fräching till veckan igen och kan smyga igång och jobba då.

Lördagskram alla fina!!

//Helene

Status Spjut

Tjabba tjena alla goa fina människor.

Snart är Happy Helene igång med lite mer bloggande igen. Har varit lite segt en längre tid nu. Har smygit sig in en massa liv i livet liksom...

Har en alldeles nyopererad fot just nu. Så idag är jag lite trötter. Om ett par dagar är jag nog vanliga jag igen.

"For things to change, you must change.

For our lives to become exceptional,

you must first become exceptional."

Big hug!! //H