torsdag, april 29

Tumör

Jag försöker hitta en upplyftande nivå på den här bloggen. Men faktum är ju att livet går upp. Och livet går ner... Jag antar att det är någon slags "livets lag" som säger att det måste vara så...

Just nu känns det som en liten downperiod. Lite tunga, jobbiga tråkiga känslor. Det känns ledsamt med samtidigt hoppfullt. Tänkte skriva några rader om det laddade ordet "tumör". Och om min älskade syter:

Tumör. Tumör i hjärnan. Hjärntumör... Ord som gör att man blir lite kall, sedan lite varm... Som gör att man börjar andas lite onaturlig och som gör att man tänker "nej"... Man känner sig allt annat än lycklig när man hör det där otrevliga ordet. Så vi kallar den för Knölen (hm, fast jag tror att den var ganska platt...)

När syrran berättade att den hemska huvudvärken som hon hade haft i månader berodde på en liten tumör i hjärnan, (eller lillhjärnan som hon föklarade att det var) kändes jag nog ungefär ungefär som jag skrev nyss. "Nej!" Och det som vid första kontrollen troligtvis verkade vara en godartad tumör visade sig efter ny röntgen också vara det. Tack och lov!

Läget är ju såklart ganska jobbigt och ruskigt tråkigt. Men mitt upp i allt så känner jag mig otroligt positiv, väldigt mycket tack vare att min syster är just den hon är.
För er som inte känner henne så ska jag berätta att hon är det underbaraste Sis man kan tänka sig. Och något som känns bättre än allt annat i det här läget är att hennes allra främsta egenskap är att hon är positiv (ja, då menar jag verkligen positiv!) Med den inställning hon har så är jag, precis som hon, fullkomligt övertygad att hon fixar det här hur bra som helst. Och även om det som sagt inte alls på något sätt är roligt så har hon ju helt rätt när hon säger att det kunde ha betydligt varit värre...

Så även om det är oerhört laddat ord - hjärntumör - så går det att se ljust på det som ska komma i alla fall. Nu jäklar ska "Knölen" bort! Och huvudvärken likaså!

Men tack och lov är min Sis trots allt en alldeles vanlig människa så även hon känner sig lite mindre positiv vissa dagar. Läget de senaste dagarna har varit något tufft på grund av konstant, grym huvudvärk. Och när man har värk, värk, värk är det förståss vansinnigt svår att "fånga dagen" om man säger så... Ljuset just nu är i alla fall att dagen för operation är riktigt nära, bara några dagar bort. Sedan blir det så klart en tid rehab, men med allra största sannolikhet är den plågsamma huvudvärken borta för gott! Och hon är frisk igen och och så småningom säkert starkare än någonsin!

I love you Sis!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar