Lite jag och lite Kicki

Här kommer dagens inlägg i två delar. Först några rader om min dag. Sedan några om älskade syster.

Uppstigning klockan halv fem i morse och iväg med tåget till Stockholm. Slutbesiktning av foten hos käre doktor Ågren. Har gått och smyghoppats på att få ta av skyddet (som skulle sitta till 30 juni!). Att han skulle säga något i stil med: "Men åh, vad det har läkt bra!! Nu behöver du inte skyddet längre!!"

Och... det verkar som att mitt hårda jobb med energier á la attraktionslagen har gett reslutat, för det var just precis vad han sa!!! Yes, nu har jag skor på båda fötterna! Och inte minst, kära du - nu ska jag fullkomligt toknjuta av att vara barfota under täcket när jag går och lägger mig. Sååå najs! :)

Systers dag vet jag inte riktigt hur jag ska sammanfatta... har inte alla fakta än heller. Det har ju gått... tja, vad kan det vara fem-sex veckor sedan operationen...? Ja, hur som helst - hon har ju haft ont i huvudet ett tag nu och det släpper liksom inte. Och öm och svullen baktill i huvudet där de sytt. Hon har de senaste dagarna ringt och kollat med sköterskor, vårdcentral, sjukhus och allt vad det kan vara och idag fick hon en tid på sjukhuset i Umeå. Och hennes doktor sa typ "hmm... jahaja... ajdå..." eller något liknande. Och sedan sa han att hon skulle få stanna kvar i minst(!) en vecka!!

Ikväll får hon svar på röntgen, så jag återkommer med uppdatering lite senare eller imorgon. Har inte pratat med henne utan bara med mamma än så länge, men tydligen så var i alla fall Kicki jättepositiv. Hon vet ju att hon är på en plats med fullt av folk med rätt kompetens, så det är ju det bästa stället för henne att vara på nu när hon har fått ont.

Kramar,
Helene