Fisk i köttfärspaj? Nej, tack!

Jag skrev ju om Sinnesrobönen för några dag sedan. Här är ett annat citat som är inne på ungefär samma sak. Tänk så mycket lättare det jobbiga skulle kännas om man kunde leva utifrån:

"Om du inte gillar något, förändra det.
Om du inte kan förändra det, förändra din inställning till det."

Undrar just om det är så himla svårt som man tror...? Man får ju en tendens att tänka "Ja men, det är lätt att säga, ja." Men jag har en känsla av att det faktiskt inte är så svårt som man tror...

• Alternativ ett var ju att förändra det man inte gillar. Men lite mod och jäklaranamma så fixar man ju det. (Jag tror nog egentligen att man har möjlighet och förmåga att förändra ganska så mycket.)
• Och alternativ två var att ändra inställning till det man inte kan förändra. Ja, jag tror ju en hel det på det här med att man faktiskt kan välja sina tankar. Jag då är det väl en bra grej att välja att låta bli att lägga fokus på det som är bekymret.... Att acceptera liksom. Men sanningen är ju den att det inte alltid så superenkelt. Kanske inte ens möjligt alla gånger?... Hm... Säkert värt att öva på i alla fall! :)

Jag har hört om en ganska lustig, men smart liknelse som man kan försöka köra. Orkar du inte hänga med på mitt smått flummiga resonemang här så behöver din inte klicka på länken här under och läsa vidare ;) Men orkar du så varsågod och klicka! (Och då får du också veta varför jag satte den här rubriken :)

Om man exempelvis har en hyperjobbig arbeskamrat som fullkomligt rövar åt sig all ens energi kan man försöka tänka sig arbetsplatsen som ett skafferi/kylskåp fullt av goda saker. Tänk dig sedan att du ska laga en supersmarrig paj och du väljer ut alla lämplig ingredienser du kan tänka dig i pajen. Köttfärs, lök, vitlök, champinjoner och allt vad du kan komma på. Men i kylskåpet har du också en jättegod fisk... Men bara för att du har den där så lägger du inte i den i pajen - den hör liksom inte dit just då, så då lägger du inte fokus på den. Men jag måste ju inte slänga bort fisken bara för att den inte passar att ha i pajen. Den får ligga kvar till ett senare tillfälle.

Så i det här fallet blir alla de passande pajingredienserna de arbetskamrater du vill ägna dig åt, som ger dig engergi, engagemang eller vad det nu kan vara. Sedan låter du den där surisen vara fisken. Visst - fisk kan ju vara gott - men passar ju knappast i en köttfärspaj! (Den kan möligtvis få uppmärksamhet vid ett annat tillfälle :)

Haha - jag sa ju att det var ett resonemang av det lite flummigare slaget! :D

Har du något mer förslag på hur man fixar alernativ två? Alltså hur man förändrar sin inställning till det som inte går att påverka. Jag tar gärna emot tips!!

//Kram, kram
Helene