En annan sida av myntet...

Jag törs nästan påstå att det alltid finns alltid en annan sida av myntet... Vi kör en berättelse igen som berättar lite just om det. En av mina favoriter! Kommer här. //Kram, Helene

I en by bodde en fattig man vars enda tillgång var en vacker häst.

En morgon var den borta, försvunnen.

– Vilken olycka! sa byborna. Du kunde ha sålt hästen och fått massor med pengar. Vilken olycka!
– Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Det enda vi vet är att hästen inte står kvar i stallet.
Efter femton dagar kom hästen tillbaka med tretton vildhästar.
– Tretton nya hästar! Vilken lycka! ropade byborna.
– Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi säkert vet är att hästen är tillbaka.
Den gamles son började träna vildhästarna. Han föll snart av en häst och bröt benet.
– Vilken olycka! ropade byborna. Vilken olycka!
– Det vet vi inte, svarade mannen. Det enda vi vet säkert är att min son har brutit benet, svarade mannen.
En månad senare blev det krig i landet och alla byns unga män tvingades ut i armén. Utom den gamle mannens son, eftersom hans ben var skadat.
– Vilken lycka för dig att din son bröt benet! utbrast byborna.
Han är skadad, men han är kvar hos dig. Vi får kanske aldrig se våra söner igen! Vilken olycka!
– Det kan vi inte veta, svarade den gamle mannen. Allt vi vet är att min son är här och att era söner är i armén.

Taoistisk berättelse