Happy news! Kicki comes to town :)

Fick ett riktigt najs telefonsamtal från mamma nu. Kicki kommer hem idag! Alltså hem hem också!! :)

Det jag hörde senast som jag var inställd på, var att hon skulle få åka till Sundsvalls sjukhus på onsdag. Men nu ska hon alltså få åka hem till familjen - idag istället. Och det bästa av allt är att den grymmaste huvudvärken nu verkar ha släppt.

Det som gäller några veckor framöver nu är absolut minsta möjliga fysiska aktivitet. Lugnt, lugnt, lugnt alltså. Det är säkert inga problem att göra ingenting den första tiden. Men sedan kan jag tänka mig att det blir lite rastlöst när allt börjar kännas bättre och krafterna börjar komma tillbaka.

Tror säkert att hon tar emot alla tänkbara förslag från er på vad man kan aktivera sig med när man inte får vara igång fysiskt. Kommentera gärna inlägget och tipsa om vad man gör för att få dagarna att gå utan att man blir hoppitossig :)

Vilken härlig dag idag!

Kreativiteten flödar...

Oj, oj! Sitter här och klickar på allt som finns. Finns nya bloggmallar att använda nu. Olika färger, olika storlek, olika upplägg. Vi får se hur bloggens nya look blir innan jag pysslat klart. Kul men vimsigt :) Vet inte riktigt vad jag gör :P

Börjar bli smått frustrerad att jag inte får bort ramen runt bilderna. Men det ska gå! Snart har jag löst det.

Vi får se vad jag bestämmer mig för till slut.

Kreativiteten flödar, haha...

Det är nära nu Sis

Kicki har haft några riktigt tuffa dagar nu. Hon har en dräneringsslang från svanken, genom ryggen till huvudet. Men snart är de jobbiga dagarna över. Enligt läkaren får hon ta bort slangen imorgon. Vilken lättnad! Svullanden har lagt sig betydligt och vad jag förstår så börjar den extrema huvudvärken att klinga av.

Åh, vad hon har kämpat bra! Det verkar som att hon blir kvar i Umeå några dagar till efter det. De räknar att hon kan flyttas till Sundsvalls sjukhus på onsdag igen.

Hoppas att hon känner den stora kramen jag skickar här!!

("Vav you" Sis!)

Lyckan är här. Nu.

Tror rätt så mycket på det här citatet jag hittade på en annan blogg:

"Människor missar sin möjlighet till lycka inte därför att de aldrig hittar den,
utan för att de aldrig stannar upp för att njuta av den."

Ja du, det är bara att fortsätta att jobba på att vara här och nu. Här. Nu. Och här. Nu. Nu. Nu. Nu... :)

Vägvisare för att skapa minnesvärda dagar

Måste få dela med mig av fem tips för att skapa fler minnesvärda dagar som jag läste på http://coachtipset.blogspot.com/.

Minnesvärda blir dagarna om du gör dem till det! Här är några klockrena vägvisare att ty sig till när man känner att man gått vilse bland stress, ekorrhjul och måsten:

1. Observation - var vaken för det som händer
2. Koncentration - var närvarande och NU-varande när det händer
3. Variation - gör annorlunda saker som sticker ut
4. Repetition - prata om vad som varit minnesvärt, roligt, "det bästa med helgen" med mera
5. Hallucination - hjärnan vet inte vad som är sant, så fantisera och hallucinera allt gott

Kan man vara överempatisk?

Finns det något som heter överempatisk? Ibland - eller faktiskt - ganska ofta, funderar jag om jag är det. Eller är det så folk är i största allmänhet? Alltså jag, menar jag blir ju så himla ledsen när någon är ledsen! Eller om någon har det jobbigt. Kan det inte bara vara så att man sympatiserar litegrann och så är det bra sedan?!

Delvis är det kanske därför den här bloggen finns också. Alltså för att jag tycker att det är lite jobbigt när folk tycker att livet är jobbigt och jag vill inget hellre än att kunna hjälpa till att se saker från den ljusare sidan.

Eller visst - det är är ju flera anledningar till att det bloggen finns, som till exempel:

• Jag älskar att skriva
• Jag gillar skarpt att babbla (och här på bloggen är det ju mest bara babbel :)
• Jag pushar mig själv till att tänka positivt när jag funderar över vad för glatt budskap kan bidra med och det är ju värdefullt.

Men så är det ju också det att kanske, kanske kan jag lyckas får någon människa som är inne i en spiral av negativt tänk att se att det faktiskt alltid finns en annan sida av myntet... Bara man stannar upp och väljer att se det.

Sedan försöker jag dela av mig av de verktyg jag tror på. Som att andas. Att yoga. Att meditera. Att le. Och att testa sig fram att välja positiva tankar.

Men jag vet ju samtidigt att vissa har det vansinnigt jobbigt och då kanske det känns som att jag kastar skit i ansiktet på dem när jag så sååå lycklig och sååå hurtig och sååå klämcheck. Och det vill jag ju inte göra... Inte alls!! Jag vill ju bara så gärna att alla människor ska få känna sig glada!!!

Men som en lite tröst(?) för dem som tror att jag tycker livet flyter på helt magiskt enkelt kan jag lugnt säga att så är inte fallet. Jag har mina svackor när jag känner att jag bara vill lägga ner allt (och de dyker upp titt som tätt, känslomänniska som jag är :P ) Men grejen är den att det jobbiga och tråkiga vill jag inte lyfta och fokusera på här på bloggen. För någonstans tror jag inte att jag gör er gladare genom att berätta om alla bekymmer och problem. Och jag blir inte heller ett dugg gladare av att fokusera på dem. (Öum, nämen, nu kanske det här inlägget blev mer negativt än positivt?! Haha, jag har visst lite brister :)

Men oj, jag tror visst att jag tappade tråden här också :) Jag höll ju på att snacka empati. Eller överempati. Men nu har jag glömt var jag vill komma med det, haha...

Eller jo, jag kanske kommer ihåg... Det hade något med syrran att göra... Hon har en tuff dag idag. Orkade inte prata. Och jag vet att hon ligger där hon ligger och kan inte göra något alls just nu. Det gör ont i hjärtat att tänka på henne just ju... Älskade, älskade syster...

Positiva knorren på det här inlägget får nog bli att jag ser några dagar framåt, när dräneringen av vätska i hennes huvud är klar. Då är vi på rätt väg igen. Jäklar vad jag längtar dit!! Snart är vi där!

Nu utmaning av det lite tuffare slaget

Nu har de tömt ut en vätskeansamling i huvudet på Kicki och nu ligger hon med tryckförband. De har även varit tvugna att gå in via ryggen så att den vätska som är kvar kommer ut. Tyvärr kräver det att hon måste ligga stilla i cirka fem dagar och det känns nog aningens tufft för henne... Men fördelen är fortfarande att det inte direkt är cykelreparatörer som arbetar på sjukhuset i Umeå (och nej, jag har inget alls emot cykelreparatörer, men det är för väl att det inte opererar huvuden :P ) Nej, jag är - precis som Kicki - otroligt tacksam över att det finns så kunniga, underbara människor som tar hand om bekymren och löser dem på ett riktigt proffsig sätt.

Swish!!!! Nu skickar jag 1000 peppande kramar till goaste Syster Yster!

Lite jag och lite Kicki

Här kommer dagens inlägg i två delar. Först några rader om min dag. Sedan några om älskade syster.

Uppstigning klockan halv fem i morse och iväg med tåget till Stockholm. Slutbesiktning av foten hos käre doktor Ågren. Har gått och smyghoppats på att få ta av skyddet (som skulle sitta till 30 juni!). Att han skulle säga något i stil med: "Men åh, vad det har läkt bra!! Nu behöver du inte skyddet längre!!"

Och... det verkar som att mitt hårda jobb med energier á la attraktionslagen har gett reslutat, för det var just precis vad han sa!!! Yes, nu har jag skor på båda fötterna! Och inte minst, kära du - nu ska jag fullkomligt toknjuta av att vara barfota under täcket när jag går och lägger mig. Sååå najs! :)

Systers dag vet jag inte riktigt hur jag ska sammanfatta... har inte alla fakta än heller. Det har ju gått... tja, vad kan det vara fem-sex veckor sedan operationen...? Ja, hur som helst - hon har ju haft ont i huvudet ett tag nu och det släpper liksom inte. Och öm och svullen baktill i huvudet där de sytt. Hon har de senaste dagarna ringt och kollat med sköterskor, vårdcentral, sjukhus och allt vad det kan vara och idag fick hon en tid på sjukhuset i Umeå. Och hennes doktor sa typ "hmm... jahaja... ajdå..." eller något liknande. Och sedan sa han att hon skulle få stanna kvar i minst(!) en vecka!!

Ikväll får hon svar på röntgen, så jag återkommer med uppdatering lite senare eller imorgon. Har inte pratat med henne utan bara med mamma än så länge, men tydligen så var i alla fall Kicki jättepositiv. Hon vet ju att hon är på en plats med fullt av folk med rätt kompetens, så det är ju det bästa stället för henne att vara på nu när hon har fått ont.

Kramar,
Helene

Tidernas skönaste sommar?

"Sinnesrobönen" är värd att sträva efter tycker jag:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Men jag såg en suverän variant på den på på en väns statusuppdering på Facebook. "Min sommarbön", singerad Malin Wollin i SommarAmelia:

Ge mej sinnesro att acceptera smulor jag inte kan förhindra,

mod att lämna disken när jag kan

och förstånd att inse skillnaden mellan röra och kaos.

 

Tjejer - kan vi inte lova varandra att ta det coolt och utgå lite från sommarbönen de närmsta månaderna?! :) 

Önskar er alla tidernas skönaste sommar!!!

 

//Helene

Mina val inför den nya veckan

Vände precis på två kort i "jag-väljer-asken". Tänkte att de skulle få gälla både för idag och för morgondagen. Tycker att det blev riktigt bra känslor att avsluta den här veckan på och att inleda den nya med:

• Jag väljer att vara öppen för alla möjligheter
• Jag väljer att vara eftertänksam

Men hur går de ihop egentligen? Hm, ja... i och för sig så behöver det kanske inte vara motsägeslefullt. Man kan förstås vara öppen för möjligheter utan att liksom bli överilad för det... Ja, jo... det ska nog kunna gå :)

Gör gärna samma val du också!! :)

Stor kram,
Helene

Supernajs!

Supertrevlig 40-årsfest hos Janne ikväll. Fullt av partysugna människor. Kul!! Men måste nog sussa nu. Imorrn är det ju match för gograbbarna! :)

Sov gott alla älskade!!!

//Partymyran :)

Du är allt jag någonsin önskat

Anders,

Du är allt jag någonsin önskat, du är allt jag någonsin drömt.

Du är den som får mig minnas alla drömmar jag har glömt.

Du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le.

All min kärlek får du bära. Hela livet vill jag ge.

Idag är det fem år sedan den dagen i Attmar kyrka. I fem långa år har du stått ut med mig som fru :) Och inte minst - jag har stått ut med dig ;)  (Love!!)

Är inte helt säker på att du kommer ihåg musiken och texten som jag gör. Men lyssna gärna på sången som Anne-Lie sjöng för oss. Alla orden är från mig till dig:

Du är allt

Några sköna minnen i bildform också från bröllopsvals av Herr & Fru Spjut, 4 juni 2005...

Love you!

Här är lyckan...

(Bild från http://www.kreativinsikt.se/)

Ska vi bestiga berg...?

Det kan nog kanske stämma att:

Optimisten kan inte försätta berg...

... men bestiga dem.

//Onsdagskram, Helene

Till dig

Hoppas så mycket att du har cirka fyra minuter över så att du kan titta på det här klippet med den här otroliga mannen! Jag lovar att du blir berörd. Från hjärtat för han fram budskapet:

Be thankful, dream big and never give up!

Du kommer att förstå att också du har enorma styrkor. Du kommer att förstå att också du är fantastisk precis som den du är. Och du kommer troligtvis att inse vilka enorma möjligheter du har.

YouTube - LOOK AT YOURSELF AFTER WATCHING THIS.mp4

//Kram, Helene