Faktiskt bara möjligheter

Oavsett gårdagen och oavsett alla andra dagar någonsin, så är det en ny dag nu. Och den är proppfull av möjligheter! För dig, för mig, för Kicki och för alla runt omkring oss.

Tänk bara vilken tur att det finns sjukhus fulla av kompetenta männsikor som finns där för att hjälpa andra.

Och tänk att solen gick upp idag också.

Och jag ser fram emot hur morgonkaffet ska smaka.

Idag väljer jag stärkande, upplyftande tankar. Och de känns bara hur bra som helst!

Operation!

Jaha, "ta vara på vaje ögonblick" eller vad skrev jag? Okej, okej, visst. Jo... jag har nog försökt att täka lite extra på det idag, men det har faktiskt gått "sådär"...

Varför då?

Ja... jag har nån störigt krypande känsla i kroppen.

Irriterad? Nej, egentligen inte.

Allmänt less? Nej, inte det heller.

Arg? Hm... ja, typ.

Ledsen kanske...? (Suck) Mmm...

(Oj, oj, känns inte direkt som att det är påväg att bli något upplyftande inlägg...)

Okej - jag kommer till saken:

Kick har ringt. Efter röntgen och samtal med läkare är det nu bestämt att det blir ännu en ny operation. För vilken gång i ordningen kommer jag inte ihåg just nu. Kanske du vet? Kicki är inte munter. (Nej, till och med hon känner tröstlöshet ibland.) Det absolut sista hon ville var att göra en ny operation! Men doktor R pekade med hela handen och konstaterade: "Så här ska du inte må!"

Så vi griper ett halmstrå här nu. Eller i och för sig kanske inte bara ett litet halmstrå... Jag tror ju ärligt att det är något mycket större...

Ja, för även om jag blir ledsen för att Kicki just nu är väldigt mycket mindre glad är jag faktiskt ändå helt ärligt hoppfull. Lika mycket som jag känt det förut så känner jag det nu - nu är det sista gången och nu kommer det att bli bra!

Men det känns så sjukt frustrerande att man inte kan göra något! Muntra upp henne kan jag inte göra för hon känner mig utan och innan och hon vet att jag också blir låg. Såklart säger jag uppriktigaa, vänliga ord, men så mycket mer kan jag inte bidra med.

Men andlighet ligger mig varmt om hjärtat. Kom igen!! Nu hjälper vi henne på vägen och skickar healing (öum, vet inte riktigt om jag kan det där ;) till henne hela vägen till Umeå! Om inte annat kan vi åtminstone tänka stärkande, kärleksfulla tankar och rikta dem till henne (för det kan jag i alla fall)! Kanske, kanske når de fram och blir det där lilla extra som behövs för att allt ska bli bra...

Tro, hopp och kärlek, va?

Kärleksfull uppmaning

Dagen idag är en gåva...

Jag önskar att du värdesätter vartenda ögonblick. Tiden inte väntar på någon.

Välj att göra det bästa av dagen idag.

Lev livet nu!

Roligt och... mindre roligt

Det roliga:

Har klättrat, vinglat, klurat, balanserat och ålat. Och fikat. Stunden i skogen på Tarzanstigen var lika kul och härlig som sist!

Nu ska här kockas lite (kycklingwok på menyn idag). Sen ska jag iväg och svettas lite. Kroppen - och framför allt själen - mår så gott av att jag kommit igång med träningen...

---
Och det mindre roliga:

Hm, ja... Sis är på väg till Umeå igen... Lutar till 99 % åt att det blir ny operation igen. Känns såklart skittråkigt och halvdeppigt, men... Det får det göra en liten, liten stund. Sen flyttar vi fokus. Ser möjligheterna och målet. Och allt vi är tacksamma över. Mer om det får ni höra sedan. Kommer nya rader ikväll eller imorrn.

Pysseltips till Halloween önskas

Ella och jag behöver idéer! Jag är inte världens pyssligaste. Men Ella älskar att klippa, klistra, skapa och forma! Har du tips på Halloweenpyssel som en opysslig mamma kan klara av? I så fall blir Ella jätteglad!! :)

Och vi tar tacksamt emot alla tänkbara tips.

Imorgon är det dags - då är stora fixardagen.

Hopp och inspiration

Har du tid i tolv minuter så titta på det här klippet. Har du inte tid så kom tillbaka när du har tolv minuter över. Alice ger dig känslor av hopp och inspiration...

Hittade klippet hos min nya bloggvän Jonna och vill så gärna dela så att fler får möjlighet att lyssna på den här underbara damen. Och jag säger som Jonna: Tillåt aldrig, aldrig dig själv att bli bitter...

Söndag kl. 22,39:

Röran fixad för med vilja går allt!(?)

---

Ser för övrigt fram emot kommande vecka. Tänkte se till att den bli bra.

Nu en dusch. Sen i säng.

Hoppas att du mår bra.

Kram.

Kan du hjälpa mig?

Jag sitter på golvet i hallen. En kaffekopp i handen. Kliar mig i huvudet. Försöker att inte sucka...

Möjlighter, möjligheter, möjligheter viskar nån som jag hör inom mig...

Önskar att jag hade en bild att lägga ut, men det har jag inte. Men jag gissar att min hall ser ut som många andras. Liten och trång. Full av jackor, fleecetröjor, mössor, vantar, kepsar, paraplyer, leksaker(!), kassar, väskor. För att inte tala om skor. Stövlar, lågskor, gummistövlar, joggingskor, andra träningsskor, klackeskor, finskor och fulskor. Ser en vattenflska också. Och ett par målvaktshandskar.

Har precis noterat att det är veckans sista dag idag och eftersom jag är en tävlingsmänniska som antagit Ulrikas "rensa-i-röran-utmaning" innebär det för mig att idag ska jag få ordning på mina hallgarderober! Och i det lilla projektet ingår att få en praktisk och trivsam hall.

Men... för mig är det tvärstopp just nu! Hur gör man? Går det överhuvudtaget att få ordning i en hall??

Eftersom rösten därinne viskar "möjligheter" så ber jag dig om hjälp... :)

Om du vet, eller har en minsta aning ber jag dig idag att lämna en liten kommentar här hos mig idag. Pliiiis?!

Tackar varmast på förhand :)

//En inte uppgiven men smått frustrerad 36-åring

Skönt hoppfullt

Tycker bara så väldigt mycket om det här citatet.

"Nobody can go back and start

a new beginning, but anyone can

start today and make a new ending.”

-Albert Einstein-

Hoppfullt kan man säga... Ja, sånt gillar jag!

Klackarna i taket!

Ikväll är jag säker på att det blir skratt, surr och bus med speciella vänner (... och ett gäng okända också :) Räknar med mumsig mat och bra musik också. Vem vet - kanske glider jag runt på dansgolvet till den här eller någon annan golåt  ikväll. Yeah, yeah, yeah...

Duffy - Mercy

Yeah, yeah, yeah! :)

Önskar dig förresten bästa freda´n...

Yeah, yeah, yeah!! :D

Sant eller falskt?

"Lyckan är en väg - inte en plats".

 

Självklart?

Tjatigt?

Dumt?

Ointressant?

 

Borde kanske vara självklart, men värt att påminna om och om och om och om och om och om igen tycker jag...

 

Absolut inte tjatigt - tål att upprepas oändligt många gånger... ja, tycker jag då.

 

Kanske lite provocerande i vissa lägen... kan jag tycka. (Det påminner mig om det där lite läskiga... att jag har ansvar att göra egna val, liksom.)

 

Intressant tycker såklart jag att det är eftersom väljer att delge er mina flummiga tankar här, haha.

 

Nå - vad tycker du då?

 

//Här får du en kram!

Helene

 

Garderob blev bänk

Rapport  - förra veckans "Rensa-i-röran-utmaning":

Uppdraget var ju att resnsa den kaotiska garderoben i hallen, men... jag kom aldrig dit. Men jag lyckades i alla fall ta tag i alla papper och prylar som legat så länge i en "skrothög" på en av köksbänkarna och det känns så skönt få fria ytor igen! Känns som att jag blir godkänd, eller hur? :)

Nu blir det nya tag - den här veckan siktar jag åter in mig på garderoben!

Upp & ner

Verkligen totalt blandade tankar och känslor i min kropp och själ just nu...

Å ena sidan - sorgsen över jobbiga saker jag har så svårt att påverka... Försker stänga av en aning och inte överengagera mig, men det är ju så svårt! Det gör ont liksom...

Å andra sidan - innerligt lycklig över så många saker. Främst så klart sånt som tacksamheten över underbar familj. Men även andra saker... som jag kommer att skriva om så småningom... som gett mig en otrolig lättnadskänsla. Och iver! Längtan. Entusiasm. Glädje. Det känns riktigt, riktigt bra.

Smilar

Har märkt att jag nästan alltid sitter och ler när jag bloggar. Och när jag läser era kommentarer.

Jag gillar nog det här...

...

Ja, det gör jag.

Har du botemedlet?

Sköna fredagkväll! Tack och lov lugn kväll. Är allmänt trött som så många andra, så stillsam kväll vid TV, brasa och dator känns helt OK. Har halvirriterat funderat en hel del den här veckan på följade:

"Varför är alla så enormt trötta??" Ögon hänger, stora gap och ljud av djupa gäspar, kroppar som tydligt säger "orkar inte"...
(I den här bilden ingår jag :P)

Och jag undrar just vilket det bästa botemedlet mot trötthet är...? 

• Enklast att svara "sova", eller hur? Men det tror faktiskt inte jag hjälper alla hösttrötta människor.. Alltså, visst - sova måste man såklart, men jag antar att jag inte blir så vansinnigt mycket piggare av att sova en si så där 10 -12 timmar...

• "Slappa då...? Njaaeej knappast. Det är ju skönt emellanåt, men nej - pigg blir jag ju inte direkt av att sittligga i soffan och softa.

• Pluppade upp en reklam framför näsan på mig nu: "Chisan - mot tillfällig trötthet". Ja, jag har ju faktiskt provat den några gånger, men nu är det länge sedan. Men jag vet nog faktiskt inte om det ger någon effekt. Fast när jag tagit det så vill jag ju gärna tro att det gör mig pigg. Känns som att det kan vara läge för det igen...

• Sen är det så klart det här med prommisar. Det är väl frågan om det inte är mest effektivt?! Gör ju sååå gott. Och på sista tiden har jag prioriterat ner promenaderna. Det är ju inte så himla smart...

• Yoga, andningsövningar, meditation...? Jo, det kan nog ha effekt, men tillräckligt för att jaga iväg hösttröttheten?

• Mental träning. Ja, det tror jag också stenhårt på. Boostar mig med stärkande tankar för att känna mig pigg, glad, energisk och harmonisk. Fast det räcker ändå inte hela vägen just nu...

Lyssnar gärna på vad du har för tankar kring att bota trötthet. Jag vet att det fler än jag som tacksamt tar emot tips! :)

Närmast satsar jag i alla fall på förslag nummer ett - att sussa.

Go´natt & sov så gott!